Saint Patrick's Day

Moster Patsy knackade på Maegans dörr och ropade med sin nasala röst:

”Mae, raring, på med finkläderna nu. Alla gästerna har kommit och Benny är här!”

Mae tittade yrt upp från sin bok. På nedervåningen hördes glada skratt och de första kvillrande tonerna från farbror Owens flöjt. I Mayfield var Sankt Patricks Dag en stor tilldragelse och hela släkten hade samlats i familjen Kearneys lilla vardagsrum. Mae skuttade upp från sängen och krängde på sig kjol och blus som egentligen behövt sys om för länge sen. Hon hade växt sen förra sommaren, nu elva år, och var mycket längre än alla grannpojkarna. Benny öppnade dörren.

”Mae, vad håller du på med? Det är fullt med irländare där nere och dina mostrar håller på att gå upp i limningen”, pep han. Benny, eller som han egentligen hette, Benjamin Nowak, var en tanig judisk pojke som bodde i lägenheten vägg i vägg. Hans mamma gillade inte riktigt att han umgicks med den storvuxna och uppenbart irländska flickan Mae, men Benny brukade smita undan moderns vakande öga.

”Jag kommer, jag kommer”, ropade Mae när hon skuttade runt på ett ben för att få ner fötterna i de nätta lackskorna.

De studsade ner för trapporna och blandade sig med folksamlingen. Moster Fiona skyndade runt med karotter och porslin, medan den tredje mostern, Deirdre, välkomnade prästen i dörren. Stämningen var hög. Pappa Seamus kom fram, gav Mae en kyss i pannan och nickade åt klädseln.

”Så ja, flickan” muttrade han i örat. ”Det är så moster Patsy vill se dig. Det här spektaklet är snart över.”

Mae log strålande mot sin far; han var hennes största hjälte. Seamus luktade lite cognac och var rödblommig, med uppkavlade ärmar. Han hälsade glatt på förmannen MacDuffy med fru och i sitt hörn hade farbror Owens flöjt fått sällskap av en av kusinerna på gitarr. Glada irländska toner strömmade genom rummet och det ryckte i fötter och trummades på stolstöd runt om i rummet.

Benny och Mae satt i trappan till övervåningen och pratade, när familjen Cavanaugh anlände. Deras son Ryan var i samma ålder och hade med sig sin kusin Johnny, ett år äldre och med ett riktigt fräknigt gristryne. De kom fram till Mae och Benny.

”Men, se… är det inte Helan och Halvan?”, sa Ryan och fick ett riktigt elakt gapskratt till svar från kusin Johnny.

”Ä-äh, lägg av”, stammade Benny.

Ryan petade ett hårt finger i hans bröstkorg och härmade ganska träffande:

”L-l-lägg av! Varför skulle vi, Nowak? Vad har du att sätta emot, din lille jude?”

Någonstans inom henne så brast nåt för Mae. Alltför många gånger hade hon suttit tyst och sett Benny försöka försvara sig själv, med sin spensliga uppenbarelse och tafatta ord. Hon reste sig upp med ett ursinnigt rytande, helt opassande en flicka på elva år, och kastade sig över Ryan. Innan någon avbryta fick hon in ett par storartade knytnävslag; ett spräckte läppen på Ryan, ett annat landade på ett köttigt område strax under vänster öga och han skrek som ett småbarn när slagsmålet fick ett abrupt slut. Mae fann sig själv plötsligt dinglande en bit upp i luften, hållen i kraglinningen av pappa Seamus, vars buskiga ögonbryn var ilsket sammandragna.

”Maegan Guinevere Kearney, vad vid alla helgon håller du på med?”, röt han. ”Nu kommer du med!”

Med ett stadigt tag i nackskinnet drog han med sig Mae upp på rummet, samtidigt som mostrarna försökte blidka Ryans mor på nedervåningen och musiken drog igång igen. Väl inne på Meagans rum stängde fadern dörren och gav henne bestämt en rungande örfil.

”Man slåss inte bland folk, Maegan.”

Hon hade handen på den ömmande kinden. Seamus satte sig tungt på sängkanten, men såg inte längre arg ut.

”Om du nu ska slåss, så får du göra det ordentligt. Lär dig det inte för att ungarna på gatan är elaka, lär dig det i så fall för att bli bäst. Det var några fina träffar du fick in där.”

Maegan tittade häpet upp och Seamus nickade.

”I morgon kör jag dig till klubben i stan. De har en boxninsgtränare som inte är så dum alls. Irländare, med ett bra öga och fast handlag.”

Och med de orden reste han sig och gick ut ur rummet. Seamus hade aldrig varit någon för långa utläggningar. Nästa dag åkte de in till träningshallen i Mayfield och Maegan fick sina första boxningshandskar.