på taket

Nog för att man upplevt några hallucinationer...
...men de har aldrig varit av den här kalibern förut.
Och det var ju så länge sedan jag tog något.
Och Bill är ju högst påtaglig, hur konstigt han än beter sig. Och...
Kan det här helt enkelt vara prov på SF-humor av den torra akademiska sorten?
Så simpelt. Osofistikerat.
Men ändå rätt irriterande måste jag medge. Han har väl övat.
Har han uppfostrats i ett förakt för folk som äger vingårdar?

Michael ser sig själv för ett ögonblick som en tunnhårig fetlagd patriark, ståendes framför vingårdens massiva trägrind, påtagligt nöjd med situationen och ryser vid tanken.

Han sitter på taket till sitt rum och funderar.

Ljudet av Death Cab for Cutie når honom ur det öppna fönstret nedanför.

En turistbuss lämnar parkeringsplatsen och kvällsolen reflekteras i dess silverblänkande yta när den banar sin väg över kullarna mot staden.

Det ser nästan ut som den blinkar, som en fyr.

Det vankas kvällsmat och han ser ut över landskapet.

Bergen i nordöst lockar.

Undrar om Eli har något att säga om skolans klätterklubb.
Är det nu jag ska vara taktisk och engagera mig i föreningslivet?
Det kanske inte är så hemskt som jag tror. Eller så är det värre.
Tanken på att värva rookies på campus nästa år känns avlägsen på gränsen till surrealistisk...
Bara tanken på nästa år är för mycket.
Kommer det någonsin kännas annorlunda?

Faces

Two faces; one seen, one in the dark ...

på campus

klottrat på en toalett i skolan:

vilsen vandrar vilsamt.

vägen vrider, vänder.

verkar vara vid vägs ände,

verklighet att vara vek.

ville växa vuxen.

ville vara väl.

men,

varat varade varken

för vilsen vilsam själ

eller vålnad våldsamt vriden.

en dröm svår att minnas

Allt var helt tyst, vilket var lite märkligt eftersom det var ett sånt himmla vimmel av människor som for runt de trasiga bilarna.Trottoaren var lite kall att sitta på men hon var helt ifred. Det gjorde hemskt on i halsen och ögonen var ömma, det var också lite märkligt.

Någon lyftes bort från våran bil på en bår med ett vitt laken över sig, och det var fler personer som sprang runt som om de letade efter någon, det såg lite lustigt ut. Det blev också svårare och svårare att se för runt henne reste sig svepande former, lite som svarta blomblad eller slöjstjärtar, som en mysig lite bubbla runt henne.

Allting var tyst och svart, bara lite ont i halsen...

nytt utseende

Hej och hå.

Jag lekte lite med utseendet. Säg till om ni har några åsikter! Bättre, sämre, tydligare, fulare, lättlästare, svårnavigerat, onödigt eller ja vad som helst?

hemkomst

En dörr smälls igen.

- Välkommen hem!

[bara ett tyst mummel till svar.]

- Okej. Jag försöker bara vara trevlig. Lite samtal skulle verkligen lysa upp [ett litet fnitter vid den frasen] min tillvaro. Jag har haft så otroligt tråkigt idag. Du glömde slå på tv:n när du gick i morse.

- Förlåt. Jag är bara irriterad.

- Ingen fara. Hur var spelningen?

- Det funkade. Det funkade. Det var mycket folk. Alla verkade nöjda.

- Kul. Tänka sig att det blev comeback i alla fall.

- Hå... nåja, comeback och comeback.

- Du, kan du låta bli att stänga dörren i natt. Det blir så mörkt.

- Mörkt? [mycket skeptiskt tonfall]

- Ja....

- Javisst. Vill du ha tv:n på? Jag ska gå och lägga mig nu i alla fall. Jag är helt slutkörd. 

- Visst! Kanal 9 vore bra, det är Ricky Lake-marathon i natt.

En lätt duns när tv-guiden faller ner på golvet.

- [skratt] ricky lake, säger du? Ja, jag ordnar det. Godnatt på dig i alla fall.

- Godnatt!

Soluppgång, fredag

Om någon hade varit vaken och ute och promenerat i parken när solen gick upp över San Francisco Bay University fredagen efter terminens start hade de sett ett märkligt fenomen.

Ett litet ljusklot susade runt mellan träden. Stillsamt nynnande för sig självt. Till en början var färden lite planlös, men så saktade den in vid den lilla sjön i mitten på parken. Den svävade stilla nära ytan, dess reflektion tydlig i det stilla vattnet.

Som det kom sig att hända gick Sarah Lewing, en tredjeårsstudent på pre-law-programmet förbi där just i det ögonblicket. Trött på väg hem efter en natt arbetandes extra på en diner nere i de mer centrala delarna av staden. Hon gnuggade sig i ögonen, stirrade på ljusklotet som surrade gemytligt ute på sjön. 

Hon hade lite svårt att tro sina ögon, och öron, det lät som att den nynnade på "vad gör det om hundra år".

Plötsligt ryckte ljusklotet till, Sarah tog ett skrämt steg tillbaka och såg på när ljusklotet sprakade till och försvann. Nynnandet försvann det med. Sarah gick snabbt tillbaka till korridoren och tänkte att hon nog bara jobbat alldeles för mycket den senaste tiden och bara behövde vila lite.

Välkommen

Hej och välkommen till Changelingbloggen. Här kan vi alla publicera små berättelser om, eller tankar ifrån våra karaktärer eller annan info från mig (spelledaren).